Någon roligare bild än så här blir det inte idag.. haha hahaha..

Idag så klev jag in i gymmet igen. Det kändes bra, ville mer men vill inte ha ont så jag körde bara igenom kroppen lite.
Nu ska jag snart göra mig iordning för jobbet, vill egentligen bara hämta hem min Milo och gosa hela dagen och bara vara. Jisses vad jag älskar den där lille killen..
Såg i morse hur illa jag klippt honom, stackarn... men det är iallafall mkt bättre än innan...

Jag vill ha pengar. Mkt pengar. Finns så mkt jag vill shoppa och göra.
Men men...
Får hitta mig en rik man helt enkelt. Så är det.
Sen vill jag ha sommaren nu nu nu... pissväder är vad det är.
I morgon får solen gärna skina, då skolkar jag med Milo och gör något kul istället.


ok en bild till,,, en från collaget innan... sötnöten.. lilla pottfrisyren...

Nu är vardagen som den borde vara. Jag har Lillen hemma och ordningen är på plats.
Utan Lillen tappar jag fotfästet kan man säga. Det var många dagar att vara utan honom och jag vet inte hur jag ska klara en hel vecka under semestern?

Jag känner att jag börjar komma tillbaka iallafall. Träningen står på schemat men att komma i den formen jag hade hoppats på tills nu är bara att glömma.
Dessutom vill man inte träna inne på gym när sommaren kommer men jag ska försöka komma iväg när jag kan.
I morgon börjar jag...
Var och testade mitt fett i procent idag och jag hade 18.5% och ca 11 kg i massa.
När jag tränade som mest hade jag 11% och jag blir glad om jag kommer ner till 15% men ingen stress...

Finns väl inte så mycket att berätta eller skriva om. Om en vecka är jag äntligen klar med kursen, sen har jag semester, jag har festat, varit sjuk, sen frisk och sen sjuk igen. Jag sov i hela 24 timmar i helgen med ett uppvak där jag klämde i mig en halv smörgås och sen så sov jag vidare.

Snart kan jag nog även kanske skriva om det jag vill skriva om och det är väl kanske därför blogglusten inte finns just nu... för det jag vill skriva om kan jag inte få ur mig än...

Japp.. ses snart igen bloggen!

I tisdags skulle pappa Johan komma och hämta Milo på dagis för att sedan vara hemma med Milo här på onsdagen så jag skulle kunna jobba men han "kidnappade" Lillen till Norrtan tills på söndag. Det var som om någon drog undan mattan jag stod på. Han fick åka förbi mitt jobb så jag skulle kunna få pussa på honom innan.
Lillen klangrade sig fast i min famn och sa mammammammammamma..... det var svårt att släppa honom.

Sen har dagarna bara gått... idag skulle jag jobbat med känner mig krasslig och hostig, bäst att bara vara hemma.
Har legat i sängen hela dagen. Börjar få lite ont i rumpan nu... finns massor att göra hemma, skulle faktiskt behöva rensa i garderoberna. Fullt med kläder jag inte använder. Men å andra sidan tänkte jag göra det när jag närmar mig min vikt och form som jag vill ha och mår bra i. Nu har jag inte hunnit och orkat att träna på över 3 v och jag hoppas att nu på måndag blir min start igen.

Ska ta ett bad nu. Jag brukar bli piggare då sen ska jag försöka ta mig till soffan och se om jag kan hitta någon bra film att se...

Ville se Stardust men hittade den inte att hyra. Nej jag tankar inte ner. Hittade en film som verkade lite så där halvflumm så jag meckade ihop datorn och teven, mörklade vardagsrummet, poppande popcorn och bänkade mig i soffan. När filmen väl börjar inser jag att jag redan sett den! Miss!! Jaja. Ska lägga mig i puffen, se klart och få valuta för mina 39:- jag spenderat!

.

Kom till plugget. Kände mig helt färdig. Efter lunchen försökte jag ivrigt att hitta någonstans att sova, gosh vad trött jag var. Hade klätt mig lätt idag för jag trodde det skulle bli varmt så när jag hittade en bänk på balkongen höll jag på att förfrysa. Man blir ju alltid extra frusen när man är trött. När lektionen började så sträckte jag upp handen och sa att jag hade en migrän attack på väg och ilade hem till min mor, där jag skulle uträtta lite ärenden. Kom dit vid två, lade mig på soffan helt slut. Ställde klockan men kunde aldrig somna in. Jag var vaken fast sov?
Gjorde lite av det jag skulle göra där och promenerade för att hämta Lillen.
När jag kom till dagis hade han rivmärken i halva ansiktet.. någon hade rivit honom. Är det så svårt att klippa naglarna på sina barn?
Det gör mig inget att han kommer hem med skrapsår för han har snubblat men när han har rivmärken i halva ansiktet blir jag upprörd.

Milo var minst lika trött som jag så när vi kom hem kröp vi ihop i sängen med en skål pumpafrön och satt och mumsade på det. Det var tur att jag vilade innan annars vet jag inte om jag skulle klarat kvällen.

Hatar att vara så här trött och omotiverad. Det här är inte jag. Jag har inte tränat på 2 veckor nu och hur jag än försöker motivera mig så har jag inte tid eller ork. Jag försöker bara rida ut denna stormen och hoppas att jag vaknar upp snart.

Hade tänkt att kanske låsa bloggen, låta er läsa det jag har skrivit och sen ta bort det igen.. Men jag skäms, fast det ger svar på så mycket.. att det finns hjälp, att jag kanske kan hjälpa andra att våga "komma ut" och nej jag är inte gay :)
Ska bara få kött på benen innan...

Nu kollar jag resor tills i sommar... v 32 ska Johan ha Milo en vecka, efter att jag har haft honom hemma i 3 veckor när dagis är stängt. Ska åka någonstans med Zanna men vet inte vart än... bara det finns en strand och öl...och en säng.. allt jag behöver....
Planerar in lite med Johan oxå på saker vi kan göra med Milo, tycker det är viktigt att göra saker med Milo även om vi inte är tillsammans. Vi kommer nog vara ute med båten men tänkte något mer lugnare. Frågade Milo om han skulle fiska med pappa i sommar och han tittade på mig och svarade "aahhhhh".

soooooommmmarrrrr...(2011)




älskar dessa fyra på oss, dags att göra nya för iår...

Helgen har rusat förbi. Jag har jobbat och försökt att smälta allt det som har snurrat i min skalle. I fredags började jag skriva en massa, 5 sidor blev det och jag fick verkligen gå tillbaks till mitt förflutna skrapa upp skorpan igen. Jag vet inte om jag vågar lägga in allt eller om jag bara gör en sammanfattning på allt för jag vill ändå att det ska stå med.
Ligger lite lågt än så länge.

Tack för kommentarerna, även om jag vet att det finns fler som läser. Det är väl oxå det som gör att jag ännu inte bestämt om jag ska låsa bloggen och ha den öppen för er.

Lillen kom hem igår. Vi lekte lite i parken, lagade mat, mös och sen var det dax för att sova. Både jag och Milo verkar ha drömt intensiva drömmar och jag om ormar. Såg en kopparorm igår kanske det som gjorde det! Blä! Jag blev inte biten i drömmen men andra blev. Var dessutom ihop med en från "hem till gården" oxå Blä!

Nu ska jag till skolan... Hej!

Jag vet vad som gör att jag har humörsvängningar, jag vet varför jag får svackor och idag efter flera år av velande släppte jag bomben. Den stora stenen jag burit på så länge. Jag har inte kunnat gråta ordentligt på flera år. Jag grät endast när jag tog bort Badah men inget mer. Det var befriande att äntligen få gråta men inte över att jag är ledsen.

Jag ska få hjälp, rätt hjälp men det kommer att ta tid. Milo ska inte behöva få växa upp med mig såhär. Han ska få ha en bra och lugn mamma som inte skriker dumma saker till honom när han inte "lyssnar".

Jag kommer skriva mer sen om detta. Jag tror att bloggen kommer att vara till en stor hjälp under denna process som väntar.

Over and out så länge!

Väntar på samtal från vårdcentralen. En vecka har gått sedan mina blodprov. Har jag lägre värde i järn än 20 kommer jag stå på mig om infusioner igen. Jag kan inte må så här när jag har barn. Jag är en frisk själ i en sjuk kropp men snart blir min själ oxå sjuk. Jag kan inte fylla på med mer järn själv. Läkaren nekade mig i februari redan att få det för det är inte bra för kroppen. Men att fortsätta så här kommer inte sluta bra.

.
Min Sötnos på väg till dagis imorse.

Usch jag vet inte vad det är med mig men jag är helt ur gängorna.
Mitt humör är INTE att leka med, PMS är det nu inte heller så jag har inte det att "skylla" på.
Jag lovade mig själv att jag skulle göra denna dagen bättre för jag mår så himla dåligt efter när jag höjt rösten åt Milo eller när jag får mindre små utbrott när han hittar på hyss. Milo börjar med nu ta efter mina humörsvängningar och jag ser mig själv i honom hur jag beter mig. Det är en farlig cirkel som måste sluta! men jag vet inte hur. I morse blev det inte bättre. Samma sak varje morgon. Han vill leka med micron. Men micron är ingen leksak. Han får helt enkelt inte stoppa in olika saker där i. Jag har dragit ur sladden för säkerhetsskull men han ska ändå inte lära sig att stoppa in saker där i så som kastruller, pennor och andra obra saker.
Han drar sin stol dit, klättrar upp och jag har från början försökt att lära honom att bara stå men inte röra. När han till slut inte lyssnade på det så har jag sagt nej och visat honom att han får stå på ett annat ställe men han vägrar och lyssna och när han inte får som han vill så får han ett utbrott. Jag blir bara så trött på sådana saker att jag inte orkar vara pedagogisk längre.
Jag kan inte kedja fast stolarna vid bordet och micron går inte att ställa någon annanstans. Skulle det vara så att man måste plocka bort allt som barnen inte får leka med så skulle jag inte ha ett hem.
När jag väl står vid micron då drar han stolen till kaffebryggaren, som det puttrar kaffe i, jag tar bort honom därifrån och han får ett utbrott. Jag visar honom att han kan dra ut plastbunkarna och leka med dom istället men nej nej. Han måste leka med det han inte får. Jag VET att barn är så men han är verkligen på allt allt allt hela tiden och tillslut orkar jag inte längre så jag skriker och visar att jag blir irriterad för han inte lyssnar.
Sen tittar han på mig frågande och då bubblar alla känslorna över och jag får dåligt samvete.

Det är inte bara micron. Vissa saker kan jag inte anpassa bara för båda. Vissa saker måste jag få göra ifred.
Jag tänkte att han skulle vara med och packa sin väska som han ska ha till sin pappa idag. Lägga in sina kläder där i även om det inte blir snyggt men han rev i allt, kastade allt på golvet. Vad jag än försöker få honom involverad i så blir det inte rätt, det tar bara hundra femtio gånger längre och jag blir bara mer irriterad.
Men jag älskar honom så så sååå himla mycket men jag är inte den mamman just nu som jag brukar vara.
Jag vill inte att Milo ska se mig så här, jag vill inte förstöra honom för det är precis så det känns.


Jag har ännu inte fått mitt provsvar på järn/sköldkörtelvärdet än. Skulle inte vara förvånad om jag har anemi igen.
Symtomen är humörsvängningar, utmattning och andra saker som inte är bra.
Nu sitter jag och saknar mitt gamla jag, mitt glada jag, mitt glada jag som har tålamod, som inte blir upprörd för små saker som har energi men jag vill just nu bara sova.
Fortsätter det så här vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag är tårögd och känner mig liten.

Cilla Cilla vart är du... ?

Har man inga nya bilder får man rota i arkivet. Dessa är från en ca en vecka sedan.

Igår var jag iallafall hos naprapaten. Hon var jätteglad att se mig och gav mig en varm kram.
Hon hade mina journaler kvar sedan 2004! Hon är otroligt duktig och nogrann. Man kommer inte bara dit och lägger sig och sen börjar hon att töja och knäcka utan hon kollar hur man står, får göra olika rörelser och på så sätt ser hon direkt vart någonstans man är låst på sättet man rör sig. Hon ger även små tips i vardagen. Jag står tydligen med vikten på hälarna och ska då och då när jag står stilla gå upp på tå för att sedan mjukt ta i hälarna med ha jämt fördelad tygnd, helst mest i främre delen av foten.
Sen ska jag när jag står stilla spänna en skinka i taget. :)
Jag var låst på många många ställen, hon kunde tex knäcka nacken FYRA gånger, så låst var jag. Sen fick hon loss det jag väntat på i bröstryggen, när det sa knak skrek jag TACK!!!! vilken befrielse. Jag brukar kunna knäcka min rygg själv men ibland låser det sig totalt.
Efter besöket mötte jag upp Zanna, vi åt en lunch som inte var speciellt god och tog en kaffe i en park.
Mys.
Jag strosade runt en stund och fotade med instagram. STHLM är allt bra vackert och söder är otroligt speciellt. Finns nog många guldkorn som jag missat.

På eftermiddagen började det kännas i ryggen kan jag säga. Fy! Som om jag blivit misshandlad.
Idag har jag foglossning, känns det som igen men nacken är rörlig igen och den ihopskruvaderyggenkänslan är borta!
Jag ska tillbaks om två veckor och jag längtar redan.

Nu ska jag börja med att städa. Ser ut som blä hemma. Sen ska jag börja med min recension av den otroligt dåligt skrivna boken som jag hade lust att kasta in i väggen flera gånger.

Varför måste storbloggare blogga om saker dom köper eller tittar på? Tror dom att man genast vill ha samma? Fattar dom inte att man synar dom för dom gör reklam gentemot pengar? Tror dom att man baaa wooooowww vilken tunika med fiiiiina volaaaanger åhhh jag vill se ut som henne !!! Nä JAG får bara avsmak. En blogg, en människa blir uppköpt. Hela känslan förstörs. Det är som om att istället för att se reklam på tv så knackar reklamen på hemma hos en när man har det trevligt.

Blogg för mig är inte pengar. Blogg är gemenskap. En sorts glädje som ger inspiration och tillgenkännande i alla sammanhang som känns bekanta.

Ok med reklam på bloggen, den som redan finns där. Men sen... Njae. Jonna i en reklambyrå istället och sluta blogga, du har ju redan tappat "giften" !!!

Jag kunde INTE få ro att somna inatt. Kroppen sov och halva hjärnan för jag kommer ihåg att tankarna var åt drömhållet men jag hade känslan av att jag var vaken. Asjobbigt. Fick väcka Lillen i morse...

Försöker få tag på min naprapat här på söder där jag pluggar. Nacken har låst sig och jag har värk ut i armarna. Domningskänslan är kvar, mest i vänstra handen nu. Efter plugget ska jag träffa min läkare ang järnbristen. Tänker inte ha en till sommar där jag bor i bubbla och är ständigt trött. Konstigt dock att jag inte kunde sova inatt, övertrött?

Mkt klag just nu. Men så är det ibland. Vill komma igång och träna. 10 dagar sen sist, börjar redan plufsa till mig...

Jag lägger bilderna först för jag har sån lust att bara spotta ur mig alla mina tankar på en å samma gång så jag tror ingen kommer läsa allt ändå. Vissa dagar känns det bara som om man håller näsan ovanför vattenytan och skulle en liten mygga landa på en så skulle man sjunka totalt. Idag var en sån dag. Allt gick fel. När såna dagar inträffar känner jag mig så himla bitter. Jag blir rent av elak. Jag får elaka tankar, visserligen tycker jag att dom kan vara rätt så roliga med. Jag kan inte förklara riktigt hur det är att ha hjärnkaos av tankar. Det blir bara svårt att sortera allt sen hittar jag något förutom alla måsten som jag tycker är roligt och då kan jag inte släppa den tanken förens jag har lyckats med att göra det roliga. Som nu tex. Min pluggtid gick åt att åka hur långt som helst för att fixa däcket till vagnen så jag var så illa tvungen att skjuta upp plugget tills ikväll. Innan idag hade jag råkat radera min vattenstämpel i ps och jag hann inte fixa en ny. Sånt kan störa mig. Det stör mig fast jag tycker det är kul att fixa det. Jag kan inte göra något annat innan det är gjort. Så nu skulle jag hunnit plugga i en timme men istället har jag pillat med en ny vattenstämpel. Nu finner jag lugnet och kan koppla bort den tanken. Det skulle inte gå att plugga om jag inte fick detta ur tankarna.
En liten släng av adhd´n som inte är diagnostiserad.

Lillen blev iallafall glad av trehjulingen. Han var så ivrig med att hjälpa till att skruva ihop den. Så himla söt.
Han har inte ännu efter denna dags träning hajjat hur man ska trampa för att komma fram utan han tar sig fram genom att sparka.

Nu ligger jag i sängen och har såna där elka bittra tankar. Det stinker strömming i hela lägenheten. Jag avskyr matos. Speciellt matos som inte är ens egna. Varför ska mitt hem stinka någon annans mat? varför kan dom inte vädra utan låta allt gå ner i trappen istället?
Som idag när jag väntade på skjuss och satt på en bänk och läste ur min litteratur. Så kommer det en gubbe och sätter sig bredvid mig och röker på sin cigg. Jag var redan arg och bitter och vände mig och och hostade honom rätt i ansiktet och frågade honom om han tyckte det var trevligt?
Han reste sig upp och gick, lite chockad.
Visst jag kan röka en cigg, jag är inte så känslig. Det jag är känslig emot är ohyfs. Jag satt där först, han kunde frågat om det var ok innan.
Usch var jag vill bråka med någon.... hade nästan hoppats på att gubben skulle svarat tillbaka.
Jag är frustrerad. Kanske sexuellt. Börjar påminna om en sur gammal kärring som inte fått något på länge. Jag behöver nog ha sex helt enkelt.

Nu ska jag ta mig i kragen... ska skriva om en metod som man kan eller använder i arbetet. Hade tänkt att skriva om trestegsmodellen. Borde inte vara svårt...

Att titta på myror är något som ligger Lillen varmt om hjärtat nu. Allt som rör sig.

Jag har ingen bra dag idag. Känner mig fet, ovårdad, har bara fula kläder, blek och allmänt blä men när jag skulle köpa snus i morse så fick jag visa leg.. det tackar vi för. Genast mådde jag lite bättre.
Sen jag fyllde 30, i april, så har dom inte frågat en endaste gång om leg på systemet. Nu kanske jag har handlat där 3 gånger sedan dess men jag tar åt mig om dom inte frågar och jag tar åt mig om dom frågar. Dilemma, hur ska jag reagera?

Nu önskar jag att tant röd ska komma, den spelar mig ett spratt. Vet inte om det har med järnbristen att göra men är trött på att må såhär. Jag vill bråka med någon. Satt länge med ett sms som skulle skickas till Milos far som jag vet är totalt omoget och löjligt att skicka. Han är nog den sämsta personen att bråka med eftersom han inte vet hur man gör. Då blir jag istället irriterad på hans oförmåga av att inte kunna disskutera överhuvudtaget.
Dilemma.
Vem vill tjafsa lite med mig... Måste få ut mig en massa energi kan inte kan få ut på något annat sätt. Jag blir anfådd av minsta lilla ansträngning. Känner mig som om jag nyss fyllt 90 år, inte 30...

Nu ska jag gå och slicka på järnpannan... dricka lite blod.. nä... men skulle nog behöva bli vampyr för en dag...
idag går jag under namnet Vampe-Pyren...

Tror jag har en rejäl brist igen trots min knaprande av järntabletter i hästdos. Det är inte en sån trötthet som när man gjort för mycket utan mer som gravidtröttheten man har i början. Utmattning, grus i ögonen, helt färdig och omotiverat. Nu har det gått 3 månader sen sista provet. När jag kollade mig första gången hade jag 8 i värde och det är järnbristANEMI eftersom 10 är lägsta värdet. När jag avslutade behandlingen i oktober förra året hade jag 87 och bara någon månad senare i januari var den nere på 27. Det blev bättre kändes det som men nu har jag alla symptomen igen.


Denna gången kommer jag kräva en utredning eftersom det inte hjälper att jag äter mängder med järn och ändrat min kost radikalt. Trött på att vara trött och jag orkar inte träna, det är direkt farligt att höja pulsen då.. :( bakslag.

Somnade vid 17 och vaknade 23. Ska somna om nu. Har ätit lite söt yoghurt. Det är därför jag oxå är sugen på sött och godis för kroppen skriker efter snabb energi. Efter att jag har ätit det känner jag mig som mig själv men sen dalar det. Fy!!

Nu vet jag vad det var som gjorde mig så trött... kolhydrater i icke form idag...
En riktig ätardag idag.. halvpluggdag och paddande..

Jag hatar att känna att hjärnan är på högvarv medans kroppen inte orkar hänga med. Jag har sån energi i tankarna men kan inte göra något åt saken.
Jag vill ut och fota... ner till vattnet när solen går ner... troligtvis kommer jag ligga i sängen och glo på en film.. ja det ska jag göra... kolla på en film och ligga i min puff...

Nu börjar jag längta något förbannat efter Milo.. min lilla söta fina uppfinningsrika lilla kille..

Denna bok läser jag i just nu... en av fyra böcker..



Känns som om boken bara en en repetition. Alltså man läser ett kapitel och man tror att nästa kommer det stå något nytt men det är bara en upprepning av förra kapitlet. Något uttröttande kan jag meddela..

Tur att jag inte är barnledig mer för annars skulle jag blogga hela tiden... :)

( bild från sommaren 2011 )

Oj, vilken sovmorgon jag har tagit. Vaknade till vid 06 som vanligt men lyckades somna om. Har ätit frulle i sängen, tittat på nyheterna och degat som aldrig förr..
Det jag vill göra på min egen tid är att inte bry mig om tvätt, disk, plocka undan, planera, tänka mm. It looks like crap hemma men kunde inte bry mig mindre.

Nu börjar längtan komma efter Milo. Men jag känner verkligen inne i själen att jag behöver få den här tiden till att hinna med att varva ner och inte vara den där stressade mamman som försöker få ihop varenda pusselbit 28 dagar i månaden utan en tid till att andas. Jag förstår inte hur HELT ENSAMSTÅENDE klarar det?
....och kanske med fler barn oxå? Jag skulle nog inte klara det eller så skulle jag vara sämta mamman ever!
Jag behöver få sakna och längta så jag tar vara på tiden mer, precis som i parrelationer... man måste få bara vara... för att inse hur mkt man saknar och älskar den man är tillsammans med.

Solen skiner idag men jag måste plugga.. det gör mig inget för jag är inne i ett jätte flow... min fallbeskrivning kommer säkerligen komma ut i bokform, hahaha...

Får se hur det blir med träningen idag,,, känner mig aningens mör och tung i kroppen...
Åt grovt rostat bröd till frukost, magen fick en rejäl chock och gillade det inte men gott var det!