( bild lånad från : http://www.microglobe.co.uk/images/sigma_24-70mm_hsm_canon.JPG )

Snart kommer detta in i lilla familjen. Som tur var hade jag iallafall 2 av mina 7 objektiv som passade på fullformatet. Men,... dom är fasta gluggar. Det som känns skönt är att jag har kvar 50d så objektiven är inte helt kastade i sjön. Det som jag tycker är tråkigt är att vidvinkel 10-20 Canon inte passar och ett annat Canon objektiv, 17-55. :(

japp... det var bara det. Kanske tar och fotar min lilla väska någon dag.

Nu sitter jag som på nålar för någonstans ligger min nya kamera och bara väntar på att få bli hämtad från posten. Som sagt, det nya året kan ju inte starta annat än bäst! Det enda som är negativt är att mina favorit objektiv inte kommer gå att använda på nya stjärnskottet. Har två objektiv som kommer att passa, that´s it! men.... ska beställa hem ett om någon dag. Just nu har jag bara fasta gluggar, men det funkar ju...

Jag avslutade ju det förra inlägget med att skriva att jag skulle framhäva dom positiva sidorna med 2011. Egentligen så tycker jag att det nästan är självklart vad det är. Att få bli mamma och följa varje millimeter av ens sons utveckling är lycka nog. Under mammaledigheten så började jag att fnula på en framtid som fotograf. Genom J´s syster så fick jag pröva på att vara pressfotograf under evenamang men kände ganska snabbt att det inte är min grej. Jag fixade en massa visitkort och planerade att starta eget men det ligger fortfarande på is. Jag har aldrig känt att jag vågat. Jag är inte en sån som måste ha perfekta bilder på min vanliga blogg, där går det lika bra med iPhone bilder men när det kommer till min fotoblogg så vill jag inte visa andra bilder än dom jag verkligen kan stå för som "fotograf". Jag fick en förfrågan på hösten om att fota en väns bröllop och jag toknjöt av varenda sekund. Detta är det jag vill göra, fota kärlek men jag är långt ifrån där jag vill vara. Men övar man sig inte så kan man ju inte bli bättre och jag är otroligt tacksam att jag fick vara den som förevigade deras stora dag. Att sedan få en bekräftelse som inte var utav denna värld gör att man får ännu mera driv till att kanske komma DIT någondag.
Som sagt... Cilla, det är jag det. Jag har stora planer men jag är usel på att våga och komma till skott.... en fotograferande sjuksköterska... japp, det låter som en karriär! Just nu känns jobbet som fotograf närmre än sjuksköterska... Gud vad stressigt det är att plugga. Me don´t like.

Nu ska jag hoppa ner i min sköna puff och zappa lite kanaler. I morgon blir det den allra första VAB dagen.