Nu äntligen så börjar jag komma tillbaka till mitt forna jag. Det var en himla jobbig förra vecka, en sån som man aldrig vill uppleva. Först det konstiga avslutet med Mattias som jag fortfarande inte vet vad som hände mer än att jag vet att han inte mår bra psykiskt.. kanske inte en som man ändå vill ha runt sitt barn men jag var ändå så himla kär. Jag lyckas alltid dra till mig "sådana", ni som känner mig vet men jag gillar nog sånt. När något är så jävla bra... fast sen blir det mindre bra och då är det inte lika kul.

Badah har jag nog inte ens börjat att bearbeta. Redan i onsdags började jag att festa lite smått och när fredagen kom var jag inte med riktigt. Johan ( Milos pappa ) kom för att hjälpa mig med Badah. Nångång ska jag skriva hur allt gick till men inte nu eftersom jag inte kommit dit än. Bara tanken på att hon inte finns något mer gör så himla ont.

Helgen gick i alkoholens tecken. Jag hade otroligt kul, men det varvades med ångesten över om jag gjort rätt val. Jag pendlade mellan lycka för att jag fick vara Cilla igen och inte bara mamma men sen efter någon sekund så kom allt mörker på mig. Lite som Mattias kanske... :)

Igår jobbade jag första dagen. Johan kom och droppade av en prickig och ont i örat Milo, men oj vad skönt det var att se honom igen. Jag började morgonen med en PW klockan 07 och det var jätteskönt. Måste bränna bort all alkohol tror jag. Jag hoppas att jag kan komma till gymmet i morgon en timme om min mor kan passa. Dagen fortsatte hos doktorn för Milo som konstaterade att han har öroninflammation igen. Blir remitterade till Ö/N/H.
I morgon blir första dagen på Förskolan, eller hälsa på en stund. Öroninflammation smittar ju inte. Allt är jätteförskjutet...

Jag tar en dag i taget... men hoppet om min drömkropp fortsätter... :)