Jag brukar aldrig känna mig ensam. Jag trivs med att vara själv, jag och Milo. Jag är social så med vänner men nu syftar jag på en partner. Jag och Milo sov middag idag så han skulle orka vara vaken för att se brasan ikväll. Vi lagade mat och packade ihop oss och tog en promenad dit. Vi kom dit närmare 19.30 och då var det knappt några människor där med Milo lekte i lekparken, han fick en bulle och en mer och sen började folket att samlas. Ju fler familjer som kom ju mer ensam kände jag mig. Jag har varit på ett sånt gott humör hela dagen och trodde aldrig att den tomheten jag kände fanns. När jag hörde att brasan inte skulle tändas förens 21.30 bestämde jag mig för att gå hem. Vi var hemma runt 21.

Vet inte vart denna känsla kom ifrån. Den var inte trevlig iallafall.

Milo somnade nyss så jag hoppas att han sover lite längre i morgon bitti för nu är klockan 22. Jag ska bädda ner mig i en renbäddad säng och hoppas på att känslan försvinner i morgon.

Hej!