Lillen testar verkligen gränser nu och jag har inte världens bästa tålamod kan man säga. Vissa dagar går det lättare men det är inte lätt att vara ensamstående ( jag räknar inte att Pappan tar honom knappt varannan helg som att vara två om saken direkt ). Han gör verkligen allt för att trigga igång mig och jag kör någon slags blandning av allt man läst och sett på tv som hjälp så det blir bara en soppa av allt.
Jag måste verkligen sätta mig ner och gå igenom alla scenarion och köra på samma metod.
Det hjälper inte att min mor pjoskar med honom heller, även om jag säger hur många gånger som helst hur JAG vill ha det så gör hon det inte.
Ett exempel är när vi äter middag. Milo tycker att han är klar med maten och vill ner, han gnäller och har sig redan efter 5 min. Jag vill lära honom att man sitter tills alla är klara men mamma tycker "så synd om honom" att hon tar ner honom.
Detta funkar ju inte om man ska på restaurang. Som igår. Ville inte äta upp och betedde sig som en liten bortskämt barn. Började sparka på bordet så han nästan tippade sig bak med barnstolen. Skrek högt när han inte fick komma ner och vi andra hade knappt börjat att äta. Jag ville bara därifrån. 

Små små saker som inte görs lika stör i "uppfostran".
Jag kan inte ens gå två meter ifrån honom och så gnäller han.
Gnäll gnäll gnäll gnäll... när slutar dom att gnälla? alltså hela tiden.
Han har ett enormt behov av att ha allt på en å samma gång...hela tiden att man blir knäpp.
Försöker lära honom att plocka ihop saker han lekt med innan man påbörjar nästa men det går inte in, han totalignorerar mig och jag blir galen.
Funderar på att gå någon föräldrarkurs för allt detta är svårt när man är själv. Jag kan inte bara lämna över när det är för mycket, inte ens lämna rummet utan gnäll så jag kan andas tio sek och ta ny energi.

Även om jag skriver om allt som är jobbigt så är det så otroligt givande med. Skulle inte, aldrig vilja vara utan honom. Han är mitt allt. Mitt barn, min fina son... för fin det är han ju med men dom sakerna behöver man inte ventilera lika ofta men får ju självklart inte glömmas bort heller.
Jag är överlycklig för att jag fick precis honom, jag känner mig bara misslyckad när jag inte orkar.

Nu spar jag på mina 25% batteritid till något annat vettigt.....