Ibland önskar jag att jag var liten igen. Så där liten och omedveten om allt. Om bakterier tex. Jag är inte rädd för dom har bara någon slags fobi för dom. :) ?? 
När man åker buss, så väntar jag extra länge i hopp om att någon annan ska trycka på stopknappen. Jag hoppas på att chaffisen inte gör en inbromsning så jag måste hålla i mig och sitter oftast kvar tills bussen stannat in helt.
Jag höll på att dö när jag skulle handla igår. Såg en kvinna med shoppingvagn nysa i HANDEN för att sedan sätta handen på "styret". Jag kommer aldrig ta i en sån vagn.

Men sen tänker jag på mycket annat. Att barn är så sköra. Jag tänker mycket på min mammaroll och det känns som om jag gör tabbar hela tiden, speciellt när jag har PMS. Jag blir ett monster och känner mig så hemsk.
Milo kan inte rå för att jag har det.
Det är inte Milos fel men ändå så triggas allt igång och jag pendlar mellan att vara en otrevlig mamma till att sedan ångra mig och vara glad och leka.
Han känner ju självklart av mina svängar och är "extra" själv... Ingen bra kombo alls.
Jag vill vara en perfekt mamma som alltid pratar lugn och pedagogiskt, har tålamod till tusen, energi till att vara en Mulle-mamma, låta sitt barn kleta, stöka ner utan att röra en min. Jag skulle vilja vara en sån mamma som inte klagade så mycket och ha det tänket att "det är ju så barn gör", det är "så barn är".....Jag skulle vilja laga allt från grunden varje dag, inte ta fram mamma scans köttbullar ur frysen, jag vill ha mer energi.. ge mig...
Men jag är inte sån...tyvärr... önskar att jag var det... lite av det iallafall...
Kanske hittar jag det någongång när jag är lite piggare...