(skön bollibompa stil )

Åh vad skönt att somna och sova hela natten. En gång var jag uppe minns jag och gick på toa men annars så sov jag tungt hela natten. Man blir väldigt omtöcknad av theralen även om man tar lite och tidigt på kvällen och jag är glad att jag bara behövde använda under en kort period till Milo för att ändra hans rytm. 2 som inte kan sova ordentligt är ingen bra kombo, inte alls.

Lillen kom med sin jacka och skor tidigt och ville till dagis så jag kunde inte säga emot. Dagarna jag jobbar på em brukar jag lämna Lillen till 08.30 eftersom jag inte träffar honom till nästa dag. Min mamma brukar oxå hämta honom innan 15 så det inte blir så långa dagar men han trivs verkligen där.
När jag hade kommit hem ringde Milos farmor och farfar och undrade om dom kunde ta med Milo till skansen och det klart dom kan det! Älskar att han har så många omkring sig som älskar honom och vill vara med honom.

Jag däremot har massa att göra idag. Måste skriva klart min fallbeskrivning men har lite problem med att skriva på datorn, klämde mitt långfinger i hissdörren och satan i gatan vad det gjorde ont! Felanmälde hissdörren eftersom den tunga dörren smäller igen...
Sen ska jag har ett tidigt möte på jobbet, till läkaren och sen jobba...

Än så länge håller vädret i sig.... :)

Min lille skadade lille kille..

Det var svårt att hålla honom vaken idag... när jag kände att han inte skulle kunna vara vaken till minst 19 var klockan redan 16.30 så det var bara att försöka underhålla en liten grinig bebis. Min bebis, vilket han alltid kommer att vara.

Idag är det jag som tagit lite theralen. Har inte sovit ordentligt på två veckor. Jag kan inte somna, vaknar hela tiden och är vaken innan 05... Det konstiga är att trots att jag inte kan somna, inte sova under natten och vaknar så tidigt plus att jag är helt död på dagarna så blir jag hypad på kvällen när jag ska sova...
Jag hoppas att jag kan somna in iallafall...

Nu längtar jag efter att träna igen... på måndag blir det 3 veckor sen sist och jag gillar det inte. Men det är bara bita ihop och ladda, gör om gör rätt.

Har ännu inte fått kött på benen än. Vill skriva om det men eftersom jag inte vet om hur framtiden blir eller hur det blir med allt detta så ligger jag lågt ett tag. Det är väl delvis därför jag inte kan sova ordentligt för allt detta spinner runt i mitt huvud.

Godnatt!

Jag tycker om när det är fint och det är det långt ifrån. Jag har inte kunnat göra något åt Lillens rum förens det förskräckliga bokhyllan ( till höger ) fått en annan plats att samla damm på ( alltså ej i denna lägenhet ). Nu börjar det dra ihop sig och den hemska bokhyllan ska flytta inom kort. Tapeten ska rivas, det ska spacklas och målas. Såna saker är jag bra på men att inreda... not my thing. Lillen ska få sig en ny säng, alt att jag tar bort fötterna på den stora sängen och så får han sova där. Inte för att det kommer överdrivet med folk och sover hos oss men jag vill gärna ha en ordentligt sovplats om man får besök så jag funderar på en liten bäddsoffa inne i hans rum.
Golvet ( parkett ) är relativt nylagt och jag hoppas att jag kommer att få pengar till att lägga det i mitt sovrum med för jag kräks på platsmattan, men som sagt.. pengar pengar pengar.
Nu är det Lillens rum som kommer att få en ordentlig makeover. Snart får han väl hem kompisar som ska leka och då vill jag ha ett ordentligt lekrum där han trivs att vara i. Min budget kommer att vara ca 10000 så har ni tips på hur jag ska möblera, ska jag spara den sängen, gardiner, färg på väggarna? lampor, hyllor... och bra förvaring så säääääg!! Jag är sån att jag kan köpa en massa men sen passar det inte ihop alls.
Kanske man kan hyra en inredare för en billig peng... hehe..


Har en tripp trapp trull som ska in... men ska målas om först.
Den är bra till förvaring iaf ,,, men snygg är den inte...

Jag har hunnit med mina sysslor idag, det enda jag inte har hunnit med är att träna. Men det gör inget.
Ska till läkaren i morgon igen och ska be dom kolla mitt blodsockervärde för vid lunch säckar jag ihop om jag inte ätit.. sen måste jag upp och kissa floder på nätterna fast jag inte har druckit alls sedan eftermiddagarna...
Ja ja..

Hej!

Tiden går och min lilla är inte så liten längre. Snart börjar han prata för fullt. Hans ord kommer mer och mer och nu när min mor har varit bortrest har det kommit snabbt. Anledningen till det är att min mamma träffar honom ofta och förhoppningsvis blir han tvåspråkig. Det i sin tur försenar det svenska språket.

Dagen har varit bra. Blev sådär fasligt trött igen vid lunch men återhämtade mig fort. Ilade hem för att hämta min lilleman. Han var glad som vanligt när jag kom och jag bara älskar kramarna och pussarna jag får.
Vi har haft en mycket bra kväll utan gnäll, dom uppskattar jag så himla mycket.

I morgon skulle jag och Milo på en mammabloggträff men jag har så ofantligt mycket att stå i, plugga, skriva klart en uppsats, börja ett grupparbete om olika forskningar. Ska skriva om Omega 3´ns påverkan på kroppen/hjärnan när man har autism, måste ordna med ett pass och åka förbi körskolan och snacka med dom. Jag jobbar sen torsdag och fredag så detta skulle jag behöva vänta med en vecka och det har jag inte tid med.

Går igenom en massa gamla foton och försöker rensa. Har flera bilder av "samma bild" men det är så svårt att radera dom på Milo men jag behöver inte alla...
Här är en liten pluttis... ca 4-5 månader..



Vill ju bara äta upp honom!
Han sover sedan 19, farfadern skulle kommit förbi med Milos trehjuling och andra saker som glömdes men han har inte hört av sig. Igår sade han att han skulle komma efter 16...jag pallar inte ringa...

Nu ska jag borsta tänderna... och krypa ner i sängen...förhoppningsvis kanske jag hinner träna i morgon men allt beror på dagsformen...vill inte planera in sådant på kvällen då jag inte vet hur morgonen blir och jag vill inte känna "skuld" för att jag inte kommer iväg...

Kom till plugget. Kände mig helt färdig. Efter lunchen försökte jag ivrigt att hitta någonstans att sova, gosh vad trött jag var. Hade klätt mig lätt idag för jag trodde det skulle bli varmt så när jag hittade en bänk på balkongen höll jag på att förfrysa. Man blir ju alltid extra frusen när man är trött. När lektionen började så sträckte jag upp handen och sa att jag hade en migrän attack på väg och ilade hem till min mor, där jag skulle uträtta lite ärenden. Kom dit vid två, lade mig på soffan helt slut. Ställde klockan men kunde aldrig somna in. Jag var vaken fast sov?
Gjorde lite av det jag skulle göra där och promenerade för att hämta Lillen.
När jag kom till dagis hade han rivmärken i halva ansiktet.. någon hade rivit honom. Är det så svårt att klippa naglarna på sina barn?
Det gör mig inget att han kommer hem med skrapsår för han har snubblat men när han har rivmärken i halva ansiktet blir jag upprörd.

Milo var minst lika trött som jag så när vi kom hem kröp vi ihop i sängen med en skål pumpafrön och satt och mumsade på det. Det var tur att jag vilade innan annars vet jag inte om jag skulle klarat kvällen.

Hatar att vara så här trött och omotiverad. Det här är inte jag. Jag har inte tränat på 2 veckor nu och hur jag än försöker motivera mig så har jag inte tid eller ork. Jag försöker bara rida ut denna stormen och hoppas att jag vaknar upp snart.

Hade tänkt att kanske låsa bloggen, låta er läsa det jag har skrivit och sen ta bort det igen.. Men jag skäms, fast det ger svar på så mycket.. att det finns hjälp, att jag kanske kan hjälpa andra att våga "komma ut" och nej jag är inte gay :)
Ska bara få kött på benen innan...

Nu kollar jag resor tills i sommar... v 32 ska Johan ha Milo en vecka, efter att jag har haft honom hemma i 3 veckor när dagis är stängt. Ska åka någonstans med Zanna men vet inte vart än... bara det finns en strand och öl...och en säng.. allt jag behöver....
Planerar in lite med Johan oxå på saker vi kan göra med Milo, tycker det är viktigt att göra saker med Milo även om vi inte är tillsammans. Vi kommer nog vara ute med båten men tänkte något mer lugnare. Frågade Milo om han skulle fiska med pappa i sommar och han tittade på mig och svarade "aahhhhh".

soooooommmmarrrrr...(2011)




älskar dessa fyra på oss, dags att göra nya för iår...

Helgen har rusat förbi. Jag har jobbat och försökt att smälta allt det som har snurrat i min skalle. I fredags började jag skriva en massa, 5 sidor blev det och jag fick verkligen gå tillbaks till mitt förflutna skrapa upp skorpan igen. Jag vet inte om jag vågar lägga in allt eller om jag bara gör en sammanfattning på allt för jag vill ändå att det ska stå med.
Ligger lite lågt än så länge.

Tack för kommentarerna, även om jag vet att det finns fler som läser. Det är väl oxå det som gör att jag ännu inte bestämt om jag ska låsa bloggen och ha den öppen för er.

Lillen kom hem igår. Vi lekte lite i parken, lagade mat, mös och sen var det dax för att sova. Både jag och Milo verkar ha drömt intensiva drömmar och jag om ormar. Såg en kopparorm igår kanske det som gjorde det! Blä! Jag blev inte biten i drömmen men andra blev. Var dessutom ihop med en från "hem till gården" oxå Blä!

Nu ska jag till skolan... Hej!

Jag vet vad som gör att jag har humörsvängningar, jag vet varför jag får svackor och idag efter flera år av velande släppte jag bomben. Den stora stenen jag burit på så länge. Jag har inte kunnat gråta ordentligt på flera år. Jag grät endast när jag tog bort Badah men inget mer. Det var befriande att äntligen få gråta men inte över att jag är ledsen.

Jag ska få hjälp, rätt hjälp men det kommer att ta tid. Milo ska inte behöva få växa upp med mig såhär. Han ska få ha en bra och lugn mamma som inte skriker dumma saker till honom när han inte "lyssnar".

Jag kommer skriva mer sen om detta. Jag tror att bloggen kommer att vara till en stor hjälp under denna process som väntar.

Over and out så länge!

Väntar på samtal från vårdcentralen. En vecka har gått sedan mina blodprov. Har jag lägre värde i järn än 20 kommer jag stå på mig om infusioner igen. Jag kan inte må så här när jag har barn. Jag är en frisk själ i en sjuk kropp men snart blir min själ oxå sjuk. Jag kan inte fylla på med mer järn själv. Läkaren nekade mig i februari redan att få det för det är inte bra för kroppen. Men att fortsätta så här kommer inte sluta bra.

.
Min Sötnos på väg till dagis imorse.

Usch jag vet inte vad det är med mig men jag är helt ur gängorna.
Mitt humör är INTE att leka med, PMS är det nu inte heller så jag har inte det att "skylla" på.
Jag lovade mig själv att jag skulle göra denna dagen bättre för jag mår så himla dåligt efter när jag höjt rösten åt Milo eller när jag får mindre små utbrott när han hittar på hyss. Milo börjar med nu ta efter mina humörsvängningar och jag ser mig själv i honom hur jag beter mig. Det är en farlig cirkel som måste sluta! men jag vet inte hur. I morse blev det inte bättre. Samma sak varje morgon. Han vill leka med micron. Men micron är ingen leksak. Han får helt enkelt inte stoppa in olika saker där i. Jag har dragit ur sladden för säkerhetsskull men han ska ändå inte lära sig att stoppa in saker där i så som kastruller, pennor och andra obra saker.
Han drar sin stol dit, klättrar upp och jag har från början försökt att lära honom att bara stå men inte röra. När han till slut inte lyssnade på det så har jag sagt nej och visat honom att han får stå på ett annat ställe men han vägrar och lyssna och när han inte får som han vill så får han ett utbrott. Jag blir bara så trött på sådana saker att jag inte orkar vara pedagogisk längre.
Jag kan inte kedja fast stolarna vid bordet och micron går inte att ställa någon annanstans. Skulle det vara så att man måste plocka bort allt som barnen inte får leka med så skulle jag inte ha ett hem.
När jag väl står vid micron då drar han stolen till kaffebryggaren, som det puttrar kaffe i, jag tar bort honom därifrån och han får ett utbrott. Jag visar honom att han kan dra ut plastbunkarna och leka med dom istället men nej nej. Han måste leka med det han inte får. Jag VET att barn är så men han är verkligen på allt allt allt hela tiden och tillslut orkar jag inte längre så jag skriker och visar att jag blir irriterad för han inte lyssnar.
Sen tittar han på mig frågande och då bubblar alla känslorna över och jag får dåligt samvete.

Det är inte bara micron. Vissa saker kan jag inte anpassa bara för båda. Vissa saker måste jag få göra ifred.
Jag tänkte att han skulle vara med och packa sin väska som han ska ha till sin pappa idag. Lägga in sina kläder där i även om det inte blir snyggt men han rev i allt, kastade allt på golvet. Vad jag än försöker få honom involverad i så blir det inte rätt, det tar bara hundra femtio gånger längre och jag blir bara mer irriterad.
Men jag älskar honom så så sååå himla mycket men jag är inte den mamman just nu som jag brukar vara.
Jag vill inte att Milo ska se mig så här, jag vill inte förstöra honom för det är precis så det känns.


Jag har ännu inte fått mitt provsvar på järn/sköldkörtelvärdet än. Skulle inte vara förvånad om jag har anemi igen.
Symtomen är humörsvängningar, utmattning och andra saker som inte är bra.
Nu sitter jag och saknar mitt gamla jag, mitt glada jag, mitt glada jag som har tålamod, som inte blir upprörd för små saker som har energi men jag vill just nu bara sova.
Fortsätter det så här vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag är tårögd och känner mig liten.

Cilla Cilla vart är du... ?

Har man inga nya bilder får man rota i arkivet. Dessa är från en ca en vecka sedan.

Igår var jag iallafall hos naprapaten. Hon var jätteglad att se mig och gav mig en varm kram.
Hon hade mina journaler kvar sedan 2004! Hon är otroligt duktig och nogrann. Man kommer inte bara dit och lägger sig och sen börjar hon att töja och knäcka utan hon kollar hur man står, får göra olika rörelser och på så sätt ser hon direkt vart någonstans man är låst på sättet man rör sig. Hon ger även små tips i vardagen. Jag står tydligen med vikten på hälarna och ska då och då när jag står stilla gå upp på tå för att sedan mjukt ta i hälarna med ha jämt fördelad tygnd, helst mest i främre delen av foten.
Sen ska jag när jag står stilla spänna en skinka i taget. :)
Jag var låst på många många ställen, hon kunde tex knäcka nacken FYRA gånger, så låst var jag. Sen fick hon loss det jag väntat på i bröstryggen, när det sa knak skrek jag TACK!!!! vilken befrielse. Jag brukar kunna knäcka min rygg själv men ibland låser det sig totalt.
Efter besöket mötte jag upp Zanna, vi åt en lunch som inte var speciellt god och tog en kaffe i en park.
Mys.
Jag strosade runt en stund och fotade med instagram. STHLM är allt bra vackert och söder är otroligt speciellt. Finns nog många guldkorn som jag missat.

På eftermiddagen började det kännas i ryggen kan jag säga. Fy! Som om jag blivit misshandlad.
Idag har jag foglossning, känns det som igen men nacken är rörlig igen och den ihopskruvaderyggenkänslan är borta!
Jag ska tillbaks om två veckor och jag längtar redan.

Nu ska jag börja med att städa. Ser ut som blä hemma. Sen ska jag börja med min recension av den otroligt dåligt skrivna boken som jag hade lust att kasta in i väggen flera gånger.

Varför måste storbloggare blogga om saker dom köper eller tittar på? Tror dom att man genast vill ha samma? Fattar dom inte att man synar dom för dom gör reklam gentemot pengar? Tror dom att man baaa wooooowww vilken tunika med fiiiiina volaaaanger åhhh jag vill se ut som henne !!! Nä JAG får bara avsmak. En blogg, en människa blir uppköpt. Hela känslan förstörs. Det är som om att istället för att se reklam på tv så knackar reklamen på hemma hos en när man har det trevligt.

Blogg för mig är inte pengar. Blogg är gemenskap. En sorts glädje som ger inspiration och tillgenkännande i alla sammanhang som känns bekanta.

Ok med reklam på bloggen, den som redan finns där. Men sen... Njae. Jonna i en reklambyrå istället och sluta blogga, du har ju redan tappat "giften" !!!

Inatt lät Lillen. Han ojade sig och hade ont. Det var magen igen. Vissa nätter har han magknip :(
Jag tog honom till min säng. Klockan kanske var 22. Han gnällde och hade ont och jag masserade hans mage. Jag fick heller inte sluta göra det för då gjorde det ont och jag kan inte tänka mig att magmassage är speciellt skönt. Efter en stund kom det lite luft, jag slutade men sen var det dax igen. Det påminde mig lite om värkar.
Efter den tredje vädringen så somnade han och jag vände mig om på mage för att sova. Då hade jag masserat hans mage i minst 2 timmar.
Vaknade till av att Lillen rullade upp på min rygg och somnade om där. Höll på att dö av skratt, inombords.

Nu för en stund sen efter middag, bad och gos kom han in i mitt rum med sin huvudkudde, kanin och napp och bäddade ner sig vid mig.
Hahahaha... e nog lite mysigt att sova med mamsen!

Jag har lite att göra innan jag ska sova så han fick somna i sin säng.

I morgon ska jag till naprapaten som sagt... ska bli en befrielse... minst sagt!

Barnläkaren såg inget i hans öron! Glad!!! Nu ska vi till mormor och hämta trehjulingen. Men det tar lite tid om man ska stanna och titta på allt och dofta på allt!


.

( en liten Daniel fossing från i lördags )

Aj aj aj min rygg. Det har verkligen låst sig på många ställen nu. Känns som om någon har skruvat i 100 skruvar i ryggen och nacken och det strålar ut i armarna och upp till tinningen. Fick inte tag på naprapaten på dagen. Hon tog hand om min rygg för ca 7 år sedan och hon är så himla duktig. Jag litar på henne och hon kan verkligen sin sak. Hon är lite flummig med och så himla lugn. Har alltid på någon tjingtjongplong musik och bjuder på citronvatten.
Hon heter Maria, och tipsar om henne varmt om ni bor i sthm och behöver bra hjälp.
http://www.asokliniken.se/
Jag längtade som in åt vassen efter Milo idag. Ville bara hem hem hem.
Men innan jag kunde hämta honom så var jag förbi min läkare. Glömde ta upp mina domningar osv men hon tog sköldkörtelprov och ett till järnvärde. Har ju alla symtomen som finns om man läser om sköldkörteln, men den är ju liknande järnbristen.
Skyndade hem, lämnade packning och småsprang haltandes till dagis där min fina son kom springandes mot mig. Jag fick hur många fina och blöta pussar som helst. Det är en underbar känsla.
Vi gick till lekparken och där hittade jag ett ypperligt ställe att sträcka på min rygg. Det kändes befriande då men nu gör det ännu mera ont. Som tur var ringde Maria mig vid middagstid och jag kan komma på onsdag morgon.
Jisses vad jag längtar.

Det är konstigt. Men jag hoppas på att det är sköldkörteln det är fel på. Då finns det ett bot, jag kan slippa må som jag mår. Ledvärk, trött, irriterad, deppad, domningar, humörsvängningar som heter duga mm. Att jag äter järn verkar inte hjälpa mot den bristen.
Ja ja.. ska sluta ... men det är hemskt att vara fången i sin kropp.

Nu ska jag borsta tänderna. Lägga mig och läsa lite. Kommer nog att decka ganska fort.

 I morgon ska vi till öra/näsa/hals på DS med Milo. Vi fick den tiden innan jag träffade den första specialisten men eftersom att läkaren på VC sa att Milo hade vaxpropp och specialisten inte kunde se det så känner jag att det inte skadar om en tredje person tittar i hans öron med. Han har ganska mkt vax som rinner ur ett öra och han vill pilla sig i örat ofta som om det besvärar honom.

Ingen rast ingen ro jag vill mjölka en ko
tjooooo

Jag kunde INTE få ro att somna inatt. Kroppen sov och halva hjärnan för jag kommer ihåg att tankarna var åt drömhållet men jag hade känslan av att jag var vaken. Asjobbigt. Fick väcka Lillen i morse...

Försöker få tag på min naprapat här på söder där jag pluggar. Nacken har låst sig och jag har värk ut i armarna. Domningskänslan är kvar, mest i vänstra handen nu. Efter plugget ska jag träffa min läkare ang järnbristen. Tänker inte ha en till sommar där jag bor i bubbla och är ständigt trött. Konstigt dock att jag inte kunde sova inatt, övertrött?

Mkt klag just nu. Men så är det ibland. Vill komma igång och träna. 10 dagar sen sist, börjar redan plufsa till mig...

Jag lägger bilderna först för jag har sån lust att bara spotta ur mig alla mina tankar på en å samma gång så jag tror ingen kommer läsa allt ändå. Vissa dagar känns det bara som om man håller näsan ovanför vattenytan och skulle en liten mygga landa på en så skulle man sjunka totalt. Idag var en sån dag. Allt gick fel. När såna dagar inträffar känner jag mig så himla bitter. Jag blir rent av elak. Jag får elaka tankar, visserligen tycker jag att dom kan vara rätt så roliga med. Jag kan inte förklara riktigt hur det är att ha hjärnkaos av tankar. Det blir bara svårt att sortera allt sen hittar jag något förutom alla måsten som jag tycker är roligt och då kan jag inte släppa den tanken förens jag har lyckats med att göra det roliga. Som nu tex. Min pluggtid gick åt att åka hur långt som helst för att fixa däcket till vagnen så jag var så illa tvungen att skjuta upp plugget tills ikväll. Innan idag hade jag råkat radera min vattenstämpel i ps och jag hann inte fixa en ny. Sånt kan störa mig. Det stör mig fast jag tycker det är kul att fixa det. Jag kan inte göra något annat innan det är gjort. Så nu skulle jag hunnit plugga i en timme men istället har jag pillat med en ny vattenstämpel. Nu finner jag lugnet och kan koppla bort den tanken. Det skulle inte gå att plugga om jag inte fick detta ur tankarna.
En liten släng av adhd´n som inte är diagnostiserad.

Lillen blev iallafall glad av trehjulingen. Han var så ivrig med att hjälpa till att skruva ihop den. Så himla söt.
Han har inte ännu efter denna dags träning hajjat hur man ska trampa för att komma fram utan han tar sig fram genom att sparka.

Nu ligger jag i sängen och har såna där elka bittra tankar. Det stinker strömming i hela lägenheten. Jag avskyr matos. Speciellt matos som inte är ens egna. Varför ska mitt hem stinka någon annans mat? varför kan dom inte vädra utan låta allt gå ner i trappen istället?
Som idag när jag väntade på skjuss och satt på en bänk och läste ur min litteratur. Så kommer det en gubbe och sätter sig bredvid mig och röker på sin cigg. Jag var redan arg och bitter och vände mig och och hostade honom rätt i ansiktet och frågade honom om han tyckte det var trevligt?
Han reste sig upp och gick, lite chockad.
Visst jag kan röka en cigg, jag är inte så känslig. Det jag är känslig emot är ohyfs. Jag satt där först, han kunde frågat om det var ok innan.
Usch var jag vill bråka med någon.... hade nästan hoppats på att gubben skulle svarat tillbaka.
Jag är frustrerad. Kanske sexuellt. Börjar påminna om en sur gammal kärring som inte fått något på länge. Jag behöver nog ha sex helt enkelt.

Nu ska jag ta mig i kragen... ska skriva om en metod som man kan eller använder i arbetet. Hade tänkt att skriva om trestegsmodellen. Borde inte vara svårt...

Hur söt får man bli??

Efter däckbytet kl 12.50 ser jag att en buss hem inte går förens 14.45. Så jävla skoj. Ännu ett irritationsmoment.

Idag var det dock converse premiär och jag impulsköpte en trehjuling till Lillen.
Tur att man har goda vänner som ställer upp, får sjuss !!! Väl hemma blir det grill och ihopsättning av trehjulingen. Oj vad glad han kommer att bli:)

Snart åker grillen på med lokalproducerat kött från bonden!

Först skulle vi ut till en kompis och hennes två döttrar. Hon har häst och hund. Jag skulle fota lite till hennes hemsida medans barnen lekte. Sen skulle vi ätit middag och kanske njutit av något gott till maten men hon hade missat att hon skulle jobba så det var bara att tänka om.
Först tänkte jag skansen men jag har ont så jag vill inte promenera så mycket. Tänkte på Mulle Meck i Solna som är gratis och så behöver jag kanske inte gå så mycket men tillslut kom jag på idén att träffa min vän Dominika som fick sitt andra barn nu för dryga månaden sen.
Vincent och Milo leker så fint och dom bor i hus så det finns trädgård att leka i.
PERFEKT!

Tar sin lilla tid att åka dit... ännu en gång slår jag mig i huvet att jag gav upp körkortet efter kuggningen... grrrr....
Men jag tror ändå att det blir en underbar dag med en massa lek för Milo och Bebigos för mamma!
Och en hel del tjöt... och kanske lite annat smått å gott!

...att hämta en snorig bebis från dagis och bege sig ut på en spanar promenad...



..och komma ner till sjön för att leka lite... det var inte så populärt att gå därifrån.
Lillen hade bara sovit i 40 min på dagis och vaknade tidigt så jag ville hem ganska fort så vi skulle kunna få vila. Om han inte vilar så blir han så gnällig att det är svårt att hålla honom vaken längre än till 19... så han fick sova en timme.
Lycka är när man får ha det kul med sitt barn, höra denne skratta...
Lycka är när nya ord ploppar ur den söta lilla munnen.
Idag sa han sitt namn! Två gånger dessutom...

Men allt är inte frid och fröjd. Mitt humör pendlar upp och ner och ibland känner jag mig lite manisk...Eller det känns som en depression..Små ångest som kommer och går.. en massa känslor av att jag aldrig avslutar något, en massa som behöver göras mm. Dessa känslor vet jag är en del av järnbristen. Konstigt nog så vet jag det. Vid första gången tedde det sig på samma sätt. Läkaren trodde inget annat än att jag var just deprimerad och först fick jag ju utskrivet anti-depp. Men dom hjälpte inte alls. Det som hjälpte var järn-injektionerna och när mitt värde steg mådde jag super på alla sätt. Har läst mkt om järnbrist och det är vanligt att missta det med en depression, annat är väl att man hamnar i en för man är ständigt trött och bor i en bubbla..
Men åter till saker som inte blir gjorda... något blev iallafall gjord klart, Milo!

Det som gnager är nog körkortet. Så nära men ändå så långt borta. Så fort jag är klar med denna kurs sätter jag tänderna i det igen. Några körlektioner så jag blir varm i brallan... allt annat är ju klart! men det börjar ju bli brått! 4 år sedan jag gjorde halkbanan... ett år till så får jag göra om... fast det var ju skoj!

Dessa stressande tankar brukar jag kunna hantera logiskt i vanliga fall, men inte nu. Jag har en kort stubin som är svår att hantera.
Jag fick en "akuttid" tidigare till min husläkare istället för på torsdag.. ju tidigare desto bättre...

Nu blir det natt!

Att titta på myror är något som ligger Lillen varmt om hjärtat nu. Allt som rör sig.

Jag har ingen bra dag idag. Känner mig fet, ovårdad, har bara fula kläder, blek och allmänt blä men när jag skulle köpa snus i morse så fick jag visa leg.. det tackar vi för. Genast mådde jag lite bättre.
Sen jag fyllde 30, i april, så har dom inte frågat en endaste gång om leg på systemet. Nu kanske jag har handlat där 3 gånger sedan dess men jag tar åt mig om dom inte frågar och jag tar åt mig om dom frågar. Dilemma, hur ska jag reagera?

Nu önskar jag att tant röd ska komma, den spelar mig ett spratt. Vet inte om det har med järnbristen att göra men är trött på att må såhär. Jag vill bråka med någon. Satt länge med ett sms som skulle skickas till Milos far som jag vet är totalt omoget och löjligt att skicka. Han är nog den sämsta personen att bråka med eftersom han inte vet hur man gör. Då blir jag istället irriterad på hans oförmåga av att inte kunna disskutera överhuvudtaget.
Dilemma.
Vem vill tjafsa lite med mig... Måste få ut mig en massa energi kan inte kan få ut på något annat sätt. Jag blir anfådd av minsta lilla ansträngning. Känner mig som om jag nyss fyllt 90 år, inte 30...

Nu ska jag gå och slicka på järnpannan... dricka lite blod.. nä... men skulle nog behöva bli vampyr för en dag...
idag går jag under namnet Vampe-Pyren...

Jag hade tänkt att fixa till massor med bilder jag tagit idag men jag inser att tiden inte finns. Det får kanske bli i morgon istället.
Lillen och jag har varit ute hela dagen, han har börjat att rata vagnen mer och mer och vill bara gå och gå hela tiden. Allt ska inspekteras in i minsta detalj!

På kvällen har jag klippt honom :) blev jättefint.. lite småpiff i morgon bara så blir det bra. Men han var jätteduktig och höll sig still... relativit iallafall..

I denna blogg hamnar alla möjliga bilder, mobil till system, redigerade eller inte. Här inne är min fristad.. känslan ska in... men jag har en fotoblogg, där bara mina små guldkorn ska komma upp. Än är dom inte så många bara...

http://www.toppfoto.blogspot.com


Får iallafall bjussa på två bilder på nyklippta sötnosen!



Nu ska jag fortsätta läsa i boken....

Lillen ska få gå till dagis i några timmar så jag kan skriva klart min fallbeskrivning och förhoppningsvis hinner jag läsa ut litteraturen och alla andra papper hon packar på oss vid varje kurstillfälle...

En bild säger mer än tusen ord....

Min mor stannade kvar här igår. Jag hade för ont för att göra något. Det är mer än 2 cm som skiljer mina ben..jag är alltså jättesne. Detta är inget som är nytt, min höft hamnar på sniskan. Jag har en tendens att luta mig på ett ben om jag står stilla så tips till er alla - ha lika vikt på båda benen om ni står stilla!!

Min mor är i fullt sjå och lagar middag till oss, redan nu. Milo vill vara med och hjälpa till. Han är så fin på det sättet och vill gärna göra som vi. Vara med och laga mat, dammsuga, damma, sopa.. ja allt som har med hushållet att göra. Han är inte så intresserad av tecknat utan vill helst kolla på vanliga barnfilmer..
Ska se om han gillar Pippi... Jag försöker inte ha så mkt teve på, speciellt inte på kvällarna för det ger för mycket intryck. Tycker han sover bättre om teven inte är på även om det är ett sällskap för mig.

Nu ska jag försöka få dagen att gå. Har fått smärtstillande av min mor.. som hjälper lite faktiskt...

Försov oss lite. Hann köpa denna. High protein låter bra. Nu väntar ett 12 timmars pass. Tjohoo!

Istället för att pressa mig så tar jag det lugnt den här veckan. Har inte bokat in någon träning eller planerar att cykla till jobbet denna vecka. Jag ska äta massor och samlar energi.
Det känns inte som ett bakslag alls utan jag vet att om jag inte är helt hundra i kroppen så är det ingen idé. Inte ens prestationshöjare skulle hjälpa. Finns inget värre än att pressa sig för att sedan "misslyckas".
Vill inte att det ska bli som det var i söndags... komma till gymmet och lyfta en vikt för att genast känna att det inte går.
Den 24 maj har jag tid hos läkaren. Jag vill att dom ska fler prov nu. Började med folsyra i morse, hade kvar några kartor. Jag äter ju så himla bra redan, jag fattar inte varför jag ska ha en sådan brist? Har inte heller rikliga... med ni vet vad så why??
Det som står om kronisk järnbrist är att man kan ha Luekemi... fyyy... men då skulle jag inte ha aptit och tappa vikt istället för att gå upp.
Det enda som känns som ett bakslag nu är att kroppen skriker efter socker och kolhydrater, något jag inte i vanliga fall är speciellt sugen på ofta. Äter endast pasta,ris och potatis till lunch och klarar mig fint på det. Ett liv utan kolhydrater så skulle jag nog inte orka mkt alls.
Och jag kan inte stå emot riktigt. Nu är det inte allvarliga sockergrejer jag stoppar i mig, yoghurt och jordgubbssaft...
Att ha järnbrist är inget kul alls... man känner sig lite smått deprimerad för att man hela tiden är i någon slags dvala och ser sitt liv bara försvinna under fötterna. Man känner sig som i en dröm där man vet att saker måste göras och fixas men kroppen sover, ögonen är full av grus och det enda man vill göra är att sova...

Nu ska jag försöka läsa lite i litteraturen....
"Jag och mina diagnoser"
Det var den enda boken inne från min lista på 150 olika böcker... hoppas den är läsbar...

Vi samsov på eftermiddagen och jag vaknade med ny energi. Tänk att den här lilla kan ta lika mycket energi som han ger tillbaka. Kvällen har spenderats ute i det fina vädret. Vi har kollat på en grävmaskin, Lillen har burit kartong till källsorteringen, han har jagat fåglar, plockat blommor åt mig, sprungit ifrån mig.... Nu ligger han i ett bad. Sen blir det kloklippning... Jag menar klippa naglar, rensa örat och en grovputsning av tänder... Pappor, say no more!

Tror jag har en rejäl brist igen trots min knaprande av järntabletter i hästdos. Det är inte en sån trötthet som när man gjort för mycket utan mer som gravidtröttheten man har i början. Utmattning, grus i ögonen, helt färdig och omotiverat. Nu har det gått 3 månader sen sista provet. När jag kollade mig första gången hade jag 8 i värde och det är järnbristANEMI eftersom 10 är lägsta värdet. När jag avslutade behandlingen i oktober förra året hade jag 87 och bara någon månad senare i januari var den nere på 27. Det blev bättre kändes det som men nu har jag alla symptomen igen.


Denna gången kommer jag kräva en utredning eftersom det inte hjälper att jag äter mängder med järn och ändrat min kost radikalt. Trött på att vara trött och jag orkar inte träna, det är direkt farligt att höja pulsen då.. :( bakslag.

Somnade vid 17 och vaknade 23. Ska somna om nu. Har ätit lite söt yoghurt. Det är därför jag oxå är sugen på sött och godis för kroppen skriker efter snabb energi. Efter att jag har ätit det känner jag mig som mig själv men sen dalar det. Fy!!

Nu vet jag vad det var som gjorde mig så trött... kolhydrater i icke form idag...
En riktig ätardag idag.. halvpluggdag och paddande..

Jag hatar att känna att hjärnan är på högvarv medans kroppen inte orkar hänga med. Jag har sån energi i tankarna men kan inte göra något åt saken.
Jag vill ut och fota... ner till vattnet när solen går ner... troligtvis kommer jag ligga i sängen och glo på en film.. ja det ska jag göra... kolla på en film och ligga i min puff...

Nu börjar jag längta något förbannat efter Milo.. min lilla söta fina uppfinningsrika lilla kille..

Denna bok läser jag i just nu... en av fyra böcker..



Känns som om boken bara en en repetition. Alltså man läser ett kapitel och man tror att nästa kommer det stå något nytt men det är bara en upprepning av förra kapitlet. Något uttröttande kan jag meddela..

Tur att jag inte är barnledig mer för annars skulle jag blogga hela tiden... :)

( bild från sommaren 2011 )

Oj, vilken sovmorgon jag har tagit. Vaknade till vid 06 som vanligt men lyckades somna om. Har ätit frulle i sängen, tittat på nyheterna och degat som aldrig förr..
Det jag vill göra på min egen tid är att inte bry mig om tvätt, disk, plocka undan, planera, tänka mm. It looks like crap hemma men kunde inte bry mig mindre.

Nu börjar längtan komma efter Milo. Men jag känner verkligen inne i själen att jag behöver få den här tiden till att hinna med att varva ner och inte vara den där stressade mamman som försöker få ihop varenda pusselbit 28 dagar i månaden utan en tid till att andas. Jag förstår inte hur HELT ENSAMSTÅENDE klarar det?
....och kanske med fler barn oxå? Jag skulle nog inte klara det eller så skulle jag vara sämta mamman ever!
Jag behöver få sakna och längta så jag tar vara på tiden mer, precis som i parrelationer... man måste få bara vara... för att inse hur mkt man saknar och älskar den man är tillsammans med.

Solen skiner idag men jag måste plugga.. det gör mig inget för jag är inne i ett jätte flow... min fallbeskrivning kommer säkerligen komma ut i bokform, hahaha...

Får se hur det blir med träningen idag,,, känner mig aningens mör och tung i kroppen...
Åt grovt rostat bröd till frukost, magen fick en rejäl chock och gillade det inte men gott var det!

Plussa på några skivor Pick/ ungersk salami och två glas rödvin med :) oj vad jag njuter av att få stöka ner ( lämna nagellack, glas framme utan att behöva oroa sig att någon * Host Host * har sönder eller skadar sig på i morgon bitti! )

Efter lite snack kom jag å Milos far överens om att han får stanna där tills på tisdag dag. Jag hinner knappt slappna av innan han är hemma igen. Jag jobbar även varannan helg då han är hos sin far så jag hinner inte andas och ladda innan det är dax igen att ha full fokus på allt! Så i morgon har jag en helt ledig dag!!! Fast den innehåller bara plugg så så ledig är den inte. Tänkte ta en avbrytare efter lunch och pröva min nya boost på gymmet!

Är rätt nöjd ändå med dagen. Tränade, skulle sova en stund på dagen men eftersom jag druckit celsius så somnade jag aldrig riktigt men min känsla var att jag nog kunde legat som ett kolli i sängen hela dagen. Bra var det ändå att jag kom upp! Två bra möten varav en utspelade sig i chefens bil, blev ett udda lönesamtal ;)

Jag fick lite ärenden gjorda sen raka vägen hem. Skrev en liten plan hur jag ska lägga upp mitt plugg under helgen sen åkte vinkorken upp! Nu pysslar jag om mig själv. Kör epilatorn på benen, jag kommer ALDRIG vänja mig med smärtan- det är t.o.m skönare att tatuera sig faktiskt. Sen ska alla naglarna och fötterna få sig en omvårdnad. Jag avskyr förhårdnader och har knappt det eftersom jag är noga med att fila. Ja ja. Blabla.

Ingen träning i morgon - tar vilodagen då eftersom jag ska jobba sen! :)

Det var tungt imorse, men som tur var så regnade det inte. Vaknat varannan timme för att stoppa i Lillens napp, så på topp är man inte. Det positiva är att det går lättare och lättare att cykla även om det är tungt...
Ikväll när jag slutar vid 20 ska det regna :( och jag har ingen stänkskärm :( men skam till den som ger sig!

Jag undrar ju om man inte bränner mer än 202 kalorier... Jag svettas ju som en gris och det brinner ju duktigt i låren ju!

Efter att ha tränat med en Celsius innan träningen känner jag att jag behöver den boosten för att ta ut mig lite extra när jag tränar. Att köpa en celsius innan träning blir man inte rik på eftersom jag ibland glömmer ta med mig proteinshake så inhandlas det med och jag räknade ut att det skulle kosta mig ca 600:- i månaden så jag beställde 90 portioner av detta á 399;- i månaden. Vet inte om den är bra men värd att testa!


( Tack Klara! Mina ben och vader blir väldigt fort muskulösa, ärvt av far min! Behöver nästan inte ens fokusera mig på ben- det är armar och mage som är min svaghet )

Jag älskar att jämföra som sagt. Det är kul att se på bilder för i spegeln så ser man inte direkt skillnaden om man inte jämför. Skulle ju inte sätta in bilder förens i slutet på maj men kan inte hålla mig!!!!

Ge mig mer muskler!! Nuuuuuu !!
Det tråkiga är att jag gått upp 2 kg sen förra veckan. Me not like. Inte alls. Målet var att tappa ytterligare 1 kg tills fredag. Nu när jag börjat cykla trodde jag att det skulle vara lätt. Jag äter bara kolhydrater till lunch och då inte så mycket. Vet vad jag ska ändra på??? Jaja.

Idag körde jag igen med drycken celsius och det ger mig total koncentration och mer ork att ta ut mig. Ska beställa lite annat nu. :)

Glömde stänga av appen, kom på när jag stod i duschen men kollade klockan iaf. Nästan 10 min mindre cyklade jag samma rutt. 45 min tog det förra gången och nu ca 35 min!

Just nu känns det extra tungt att vara mamma. Känner mig bedrövlig, hemsk, usel och allt det där. Känns inte som jag gör annat än säger till, upprepar, hindrar,  blir arg mm. Jag vill ju ha det trevligt, jag vill vara glad men det är mycket just nu för mig.
Lillen har ju alltid varit tidig med allt, kröp när han precis fyllt fem månader, gick runt bordet när han var 6 månader mm. Alltid varit ett snepp eller fler framåt så jag kan inte annat än förstå när det bara är 4 månader kvar tills han blir två att han redan kommit in i trotsåldern.
När man känner sig sådär misslyckad, när inget funkar och det inte finns någon att avlasta eller ta över så söker jag oftast på råd från nätet. Snubblade över dessa små punkter som jag kände att det gav mig lite...

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig".
• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
• Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
• Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning.
  
  källa: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=44&Trots

Så kul i skolan. Skönt att jag var förberedd, min text var bäst i grupparbetet!

Lillen älskar att hjälpa till, helst vill han göra allt själv. Han vet att man ska ha handen på och skaka lite på blendern för att alla bären ska mosas... Sötnöt!!

Lilla Killen hade fått en spade och krafs från mommo och moffa som genast skulle prövas. Han har många färdigheter redan så varför inte extra jobb som trädgårdsmästare!?
Dock gillar han ju inte att bli smutsig så det går kanske bort.....



Det är så underbart att få grilla igen, jag älskar det och variationerna är många.. men en härlig biff/kyckling är på topp... och alla grönsaker till...
Blir nog ett x antal grillkvällar att se fram emot.

Nu har jag ordnat allt för i morgon, bara min väska som ska packas med träningskläder oså. Eftersom jag går i skolan i morgon lämnas Lillen tidigt och efter skolan så blir det ett snabbpass på gymmet innan det är dax att hämta hem fisen.

Ska...bara... börja .... nääää... gör det i morgon! :)

Jag har märkt att jag mår bäst om jag ligger steget före mig själv. På kvällarna laddar jag kaffebryggaren, ställer fram bär ifrån fysen i kylen, packar allt så det är klart inför morgondagen. Det underlättar så mkt på morgonen om allt är klart. Dom gångerna jag känt att "det ordanr jag i morgon bitti" så har jag fått stressa eller svorigt över att " varför laddade jag inte den där kaffebryggaren igår kväll för".
Nu har jag bestämt mig för att skriva en veckoplanering angående min träning för att underlätta för mig själv. Sen att den kanske inte blir som planerad då man har barn eller att det kommer andra saker emellan är en annan sak, jag har något att utgå ifrån.
Sen hoppas jag på att kunna göra mer än det jag skrivit ner, men det kan jag fylla på som extra isf.

Jag hoppas innerligt att vågen visar 63 kg på fredag den 11 maj.
Den 25 maj eller dagarna omkring är det dax för nya före/efter bilder och jag tänker inte lägga upp någon innan dess.... Det är en boost för mig att se min kropp förändras och se musklerna titta fram.... :)

(Ska försöka att enbart låta Canon g12 göra bilderna denna veckan )

Efter brunchen begav vi oss ut i parken. Där hängde vi lite med folk vi känner och deras barn... Vi drack kaffe och tjötade lite, känns skönt att få ventilera sig lite och Lillen njöt. M följde med hem för att hjälpa mig att inhalera Milo och det gick mkt bättre med hjälp än utan. Han hostade till ordentligt efter och jag hoppas att det kommer att släppa snart... måste bara se till att klara av att inhanlera honom själv med det är svårt med en liten Houdini till son.
Lillen sover lite nu, jag har marinerat lite kyckling så snart ska vi bege oss till Mommo och Moffa för att grilla. Ska bli gott.

Jag har nu hunnit skriva klart min uppsats eller vad man nu kan kalla det inför i morgon... känns bra. Jag mår bra av när jag får röra mig, när Milo kan leka med kompisar och röra på sig och när jag hinner med det jag ska.
Har även bjudit in Milos far till Cirkusen på tisdag. Känns bra att vi kan göra saker ihop med Milo.

Tänk vad mitt humör kan ändras så länge jag har rutin, får sova och RÖRA på mig. Jag mår psykiskt dåligt om jag inte får motionera... helt klart...

2011 ville jag ha en liten kompaktkamera som kunde leverera när jag inte orkade dra med mig systemkameran,,, det blev en Canon Powershot g12. Jag orkade inte ens dra med mig den utan använder nästan alltid min iPhone.
Nu fick g12 följa med på en morgonpromenad... nu var det fota i farten och ta kort på min fina omgivning som jag har där jag bor. Det är ju inte svårt att ta en morgonpromenad om man säger så...

Här är bilder i farten!





















... och för att inte göra det det onödigaste köpet får jag lov att fota mera med den helt enkelt!

Nu har vi intagit brunch, Lillen var inte alls sugen på omelett utan skulle ha en bulle istället... Nu kommer han springandes med en massa saker han hittar...

Nu dusch, lägga kycklingen i marinad för senare grillning och sen bege oss ut i parken för lek...

Tiden behöver vi inte bry oss om. Går man med barn i vagn så måste man stanna och titta på en massa skoj som fåglar, båtsättning, fina blommor osv.

Lillen har hunnit somna om i vagnen. Jag ska göra en redig omelettfrukost/ brunch till oss.

I morgon blir det bara sallad. No calories! Sen en massa tröst shopping. En cykelstol till Milo, sen ger vi oss ut och cyklar bort allt!!!!! Och nya tränings skor, kläder, rengöringsmedel ... Sen är nog själen nöjd... Undrar om jag ska köpa en cykel"stol" eller en vagn efter?

När vi var i centrum tänkte jag att jag skulle köpa något kul till Milo. Vattenfärg var min första tanke och när jag hade det i handen och läste " ej för barn under 3 år pga av små delar " så tänkte jag att jag kommer ju vara med honom hela tiden så han kommer ju inte svälja något.
Vi knatade runt i centrum en stund, jag med ett stort sug efter öl. Gick många gånger fram mot Systemet för att sedan vända innan jag ens kommit fram. Känslan är suget, min svaghet, öl... jag har inget sug för fet mat och godis men öl... jisses vad gott!
Nu hade jag en djup konversation med mina små vänner som sitter på axlarna.
Den goda säger;
- Du kommer inte må bra av att du bryter det du gått så hårt inför, du kommer ångra dig i morgon. Det kommer dagar när du nått ditt mål och då kommer du inte känna ångest för att du unnar dig något som egentligen inte är bra.
Den andra säger;
- klart du förtjänar öl, du som gått ner 5 kg redan! Nån öl skadar ju inte! det tränar du bort i morgon...

Varför lyssnar man på den dåliga för. Visst fan gick jag och köpte öl, visst fan sitter jag nu med en öl men kan inte riktigt känna att den smakar så där gott som jag föreställt mig att det skulle göra just för att jag inte har nått mitt mål.... som den andra sade....
Inte nog med det, jag åt kolhydrater till middag med... men jag får väl tänka att det är väl så man lär sig... Nu vet jag att det inte är värt att ta den där ölen eller ändra min kosthållning så länge jag inte nått mitt slutgiltiga mål... eller när jag kommit ner till 62 kg...
Min mage är supersvullen och klarar inte av kolhydrater så sent på kvällen alls...
Mitt mål kommer jag ifs inte vara klar med eftersom jag vill bli stark och få synliga muskler - alltså smal i sig är inget jag strävar efter... men att få komma in i mina gamla jeans...ja!!



Så... nu ska jag lyssna på FÖRNUFTA och strunta i vad SUGET säger...

Tänk att efter 30 år så känner jag inte mig själv än. Det är en ständig kamp. Inte bara med saker man äter och dricker utan i det stora hela, val man gör i livet.
Om man bara skulle lyssna till Förnufta så skulle man nog aldrig ha ågren för något, men å andra sidan så skulle man nog inte kunna leva heller.

Kommer man någonsin lära känna sig själv?

Åter till målandet. Han halsade dopp-vattnet, inte bara en gång utan flera, stoppade penseln i munnen, målade sig i ansiktet, smakade med fingrarna...
såååå... my lesson .... LÄS VARNINGSTEXTEN!! det som är för 3 år är inte för ens snart 2 åringar!!

Så nu har jag lagt in alla bilderna, tror jag. Dom ligger i olika mappar och jag har helt enkelt inte tid eller ork till att fixa dom. Det jag kan göra är att börja radera lite från telefonen.

Idag har jag kört triceps & core. Efter nattens brist på sömn laddade jag med en Celsius som verkligen kickar igång mig, tom dom som jobbar där har ALLA sett att jag har ett hiskeligt tempo när jag tränar :) tyckte det var extra kul när hon sa det att ALLA har sett, alltså har dom pratat om mig... bra eller dåligt vet jag inte.
Jag tar för mig helt enkelt på gymmet och kör mina egna övningar som får några att stanna till och titta lite extra... tar i så jag ibland låter lite som en brunstig ko... men HEYYY... det finns inga genvägar...

Nu har jag precis kommit halvvägs med min skrivuppgift som jag ska framföra på måndag. Jag bestämde mig att lägga hälften av tiden på att städa istället vilket behövdes.
Nu ska jag bara dra på mig ett ansikte, hämta Lillen och åka till centrum och handla tills ikväll.
Jag sa förra veckan att jag inte får dricka en öl förens vågen visade 64 ( nånting ) kg, så jag vet inte om jag ska unna mig det eller sätta nytt mål tills nästa fredag.... en öl om vågen visar 63kg...
Ja ja..

Hoppas ni får en trevlig fredagskväll...

Det går sakta neråt. Den här vikten jag har nu är den vikten jag alltid haft som högsta vikt och tappat ner till 60 kg. 58 kg är en vikt jag haft när jag tränat som mest men det är ingen vikt jag siktar på. Kommer jag ner till 62 kg så är jag jättenöjd!!! För då kommer jag nog i alla mina gamla jeans som jag älskar.

Lillen har haft en skitnatt igen. 2 nätter i rad som han har minst 14 uppvak. Jag är helt färdig. Vet inte hur min hjärna ska orka samla information och orka plugga?

I morse kände jag mig taggad för att cykla, alltså jättetaggad. Efter att jag lämnat Lillen och satt mig på cykeln för att senare efter bara 200 m känna att jag nog inte kommer att klara det men gjorde det ändå är jag såååå jääävla stolt. Min cykel kanske inte är den lättaste att cykla på.
Jag ägde en supercykel för några år sedan, en TREK och jag ångrar mig varje dag ( nån gång per år ) att jag sålde den. Den var så lätt att cykla på, stötdämpare båda fram å bak, växlade fint och bara gled fram. Jag älskar att cykla "off road" och den var super på det.
Hur som helst så var jag inte så taggad att cykla hem. Jag var tvungen att stanna flera gånger bara för att hämta andan och mina ben kändes som spaghetti. Hela färden hem tänkte jag på mat, kroppen skrek efter mat, fet mat som pizza, smörgåsar i micron med en massa smält ost på mm. Jag brukar sällan vara sugen på sånt, bara när jag är bakis typ.
Sista backen hem svor jag över att jag ens kom på tanken att göra en sån långrutt på 2.4 mil under en dag men ändå lite stolt. Jag tror nog att det kommer att bli lättare och lättare...

I morgon blir det fokus på triceps. Ett kort men intensivt pass, sen måste jag hem och plugga och städa lite. Ligger sjukt efter med plugget. Innan jag börjar plugga i morgon måste jag skriva en avcheckningslista för att göra det lättare för mig.
Prio ett är att göra min redovisning om Willam-syndrom som jag ska presentera för klassen på måndag och jag har Milo hela helgen så det är i morgon bara som jag har tid,,,, är alldeles för mosig i huvudet på kvällarna.

Nu ska jag dock dyka ner i pluggbok 1 av 4 och se om jag kan läsa några rader innan jag faller ihop i komatillstånd...

(hoppas jag slipper drömmar som att Milo dör i mina armar inatt och hoppas att Milo inte bestämmer sig för att vara en nattsuddare, han var vaken mellan 00-03 typ.... )

Trodde inte att jag skulle klara det för jag har inte cyklat på flera år! 07.15 började jag min färd till jobbet. 1.1 mil! Fy vad jobbigt det var!

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag saknar dig så otroligt mycket nu och jag tror det har med våren att göra nu när jag går ut på mina promenader, dom promenaderna vi brukade ta.
Idag gick vi vid ängen, den du kunde springa fritt på. Jag minns när jag jag var höggravid i 9:nde månaden och jag släppte dig med din syster. I ett nafs så reste sig en hare mitt framför nosen på dig och ni flög efter. Jag började tokspringa med världens foglossning och skrek som en skadad älg. Jag sprang så tungt att jag kissade på mig, japp det gjorde jag.
Du vände och kom tillbaka medans din syster fortsatte med Jocke efter sig. Så var du alltid, trogen och kom till mig varje gång jag ropade. Du skulle aldrig få för dig att rymma.
Idag fick jag pussa på två av dina kamrater. Det var så underbart att få dra i ett par staffeöron igen och få hela ansiktet nerkladdat med blöta pussar.
Jag önskar att jag kunde gjort saker annorlunda, gjort mer för dig men med facit i hand så fanns det inte så mycket mer förutom mitt ego.

Jag tänker på hur du ligger i jorden nu. Igår när det smällde raketer ville jag innest inne bara gå och lägga mig på din grav så du inte skulle vara rädd, men inget skrämmer dig nå mer. Inget gör ont för dig.

Du är den bästa hund som någonsin funnits. Min Badah, snigel, gris... mitt allt!
Jag kommer fortsätta skriva till dig, prata med dig.
Det är tomt på min kudde...

Älskar dig...

Underbara dag. Milo är inne på sin tredje dag med strålande humör och jag njuter som in i vassen. Vid lunch åkte vi till Haga Parken för att träffa Zanna. Tanken var att fika och strosa runt och bara njuta vilket vi gjorde. Milo sprang runt som aldrig förr och hade väl mer eller mindre myror i brallan.
Han är så underbar just nu, inge gnäll alls och det är som vacker musik i mina öron.
Jag känner mig inte stressad alls när han är så bäst.



Jag är egentligen superrädd för svanar. Jag tycker dom är så opålitliga men dessa som fanns nere vid vattnet var himla fogliga. Jag hade med mig bröd så vi matade dom. Milo satt tryggt i Zannas famn.
Jag märker hur min träning börjar att sätta sig i hela kroppen. Efter graviditeten levde jag på starka smärtstillande och hade ingen energi alls till något. Nu orkar jag mera och känner inte att jag har ont längre. Ibland gör det ont i ryggen och knäna men det är ytterst sällan.

När vi skulle fika så var kön hur lång som helst så vi bestämde för att åka tillbaks till Danderyd och ta en fika i parken utanför centrum...



Och det gjorde vi alldeles rätt i för där satt våran vän Po och hennes son Jackie som är 3 månader äldre Milo.

Vi handlade mat på vägen hem och det blev lövbiff ( sallad till mig och lövbiff ) men till Milo gjorde jag hemmagjorda klyftpotatis i ugnen och en stor matlåda till mig i morgon.
Ska sitta i skolan i morgon och då behöver man med sig mat.
Lillen somnade vid 19 tiden. I morgon blir det en lång dag för honom på dagis men så får det bli.

Nu ska jag släcka ner datorn och lägga mig och göra några plankor.
Har sjukt mkt skolarbete med jag lägger det tills i morgon... är helt färdig efter denna underbara dag!

En nästan 7 km klarade vi av. Underbart väder, folk hälsade, jag släckte en eld i skogen och vi bara njöt! Nu har vi ätit sen frulle, klarat av disken och nu badar Milo. Vi ska senare åka och möta Zanna för ytterligare en promenad i Haga parken! JAG BARA TOTALÄLSKAR ATT DET ÄR VÅR!!!

Känslan av ensamheten är bort sövd. :)
Min laddare kom igår visst och nu hoppas jag att den passar i datorn!