Lilla älskade Badah. Du har funnits vid min sida sedan du öppnade dina ögon för snart 8 år sedan. Du skulle egentligen inte ha blivit min, du skulle inte ha levt om det inte vore för att vi hittade varandra. Man kan säga utan att ljuga att du levt på belånad tid, eller jag har fått ha dig vid min sida på lån, det bästa lån jag någonsin tagit men oxå det jobbigaste tror jag. Du har inte varit jobbig, inte det jag säger men att vara den som måste ta det beslutet om att få låta dig somna in är det jobbigaste beslutet jag någosin behövt ta. Den senaste tiden har jag inte varit en bra matte till dig alls. Jag har lixom innerst inne vetat vad som komma skall inom kort och låtit dig vara mycket hos "momo" och "moffa". Jag skulle vilja njuta av den sista tiden men jag kan inte se dig i ögonen riktigt.
Mitt första riktiga hem blev ditt med. Jag var i en del av mitt liv som inte var så bra. Du hjälpte mig komma på fötter och komma ut. Vi gjorde allt tillsammans, var jag än gick var du med mig. Vi var oskiljaktiga och du var så lyhörd med allt. Vi tränade och hittade på saker och genom dig fick jag kontakt med andra människor. Du har följt med mig till en annan stad, sett mig gråta, skratta och vara glad. Du har slickat mina tårar när jag varit ledsen och legat på mig rygg när jag har haft ont. Aldrig har jag kännt mig ensam när jag haft dig vid min sida. I snart 8 år har vi delat på kudden, du har väckt mig genom att buffa på mig när du hamnat utanför täcket. Du har suttit vid matbordet och tittat så fint för att få slicka tallriken efter mig. Du har varit och är fortfarande DEN BÄSTA HUNDEN! Alltid så glad och så lyhörd, vill alltid fram till allt och alla och stjäla en klapp och en puss.
Jag skulle kunna skriva till dig i all oändlighet hur mycket du betyder för mig men jag vet att orden inte räcker till. Jag känner mig nu hemsk hemsk hemsk som människa. Jag vill inte förlora dig jag vill bara att allt ska vara som det alltid ha varit. Jag vill inte att du ska ha ont längre...... men jag vill inte låta dig fara till nangiala heller.

När detta kortet togs nu i Januari ville jag kasta boll med dig men vi hann inte ens komma ner på ängen innan du fick ont igen. Promenaderna lyser med sin frånvaro och soffan är din bästa vän. Jag vet att du fortfarande har så mycket kärlek att ge men jag vill ge dig mer. Mer än att bara få gå ut och kissa.
Min lilla älskade popcorntass..... min älskade lilla Griiiisen.... Alla härliga somrar vi haft, alla kalla vintrar, du har värmt mitt hjärta fler än någon annan gjort och jag älskar dig. Jag ville så gärna att du skulle finnas kvar så länge så Milo skulle kunna minnas dig men jag tror inte att du kommer att klara det...

ÄLSKADE LILLA BADAH BADKAR.... min kära lilla Griiis, min lilla popcorntass... lilla GråSälen... vad jag kommer att sakna dig....