Jag är en grubblare. Jag är en tänkare. Jag analyserar saker, typ allt. Idag har det varit en sån dag som jag bara har varit känslokall. Tant röd kom idag med besked, eller... nej, jag har ju känt av det för en vecka sen. Jag avskyr att få dessa känslor innan mensen. Jag blir deppad, känner mig känslokall, klagar, ser inte framåt, funderar över livets mening mm mm. Just nu känner jag känslor som jag tycker är befogade men jag vågar helt enkelt inte ta upp dom frågorna och tankarna jag har för jag vet inte OM DET ÄR JAG som verkligen tycker så. Det kanske är konstigt för den som inte har PMS att förstå hur dessa känslor känns men man är en helt annan människa en vecka i månaden.
Tittade på kunskapskanalen och fick reda på att en PANDA endast kan bli befruktat 36 timmar OM ÅRET!!! Fatta sjysst att bara må skit 36 timmar om året och käka 10 kg bambu om dagarna och softa resten!!!. Jag önskar att jag blir en panda i nästa liv...

Det här med att vara privat eller inte på bloggen är inte min grej riktigt... har absolut inte många läsare och denna bloggen är för mig och dom jag har omkring mig att läsa. Har inte en röd tråd och inte heller ... ja eller nåt...

Hur som haver... borde min blogg heta...
japp...

Nä men åt saken jag vill få ur mig...

Jag är galet kär i Mattias... galet. Men han tar inte till sig Milo som jag önskar. Jag har absolut inga krav på honom jag vill bara att han ska ta vara lite på tiden och vara omkring så han kan börja sova kvar här. Jag vill inte att Milo ska gå och lägga sig och helt plötsligt se att någon/ Mattias sover i sängen han ska ligga och få sin morgonvälling i. Jag vill att han tar sig tid att lära känna honom lite, kräver inte heller att han ska ge honom mat, byta på honom, bada honom mm... bara vara nära. Nu har vi umgåtts i 1.5 månad och det att läsa kan kännas lite men jag vill veta hur dom funkar ihop för att VI ska kunna bli ett par. Funkar det inte med dom så är ju matematiken att VI inte kommer att funka heller för MILO är en stor del av MIG. Varje gång vi försöker bestämma att VI alla tre ska göra något kommer det något emellan...... Han säger oxå att med sitt nya jobb har han INTE tiden att ta till sig Milo och det ger mig dåliga vibbar att han inte kommer att göra det även om han säger att han vill köpa en bilbarnstol till bilen, att han drömmer om resor som innehaver Milo i. Men drömmar är inte verklighet. Tankarna slog mig mest igår när vi var hos Domi och Milo hoppade in i Mattis famn, någon som han egentligen inte träffat förut och dom lekte i flera timmar... skulle lätt med gott samvete kunnat gå därifrån och veta att Milo skulle känna sig trygg.
Det känns som om jag vill att det ska vara så, lite naturligt. Idag har jag inte velat prata alls med honom för jag vet att han kommer höra att det är något och då kommer jag inte kunna vara tyst. Vi kan verkligen prata med varandra men just det här med Milo och det vardagliga vill han helst inte prata om.

Är mina känslor befogade att tänka eller är det PMS som talar?? jag vet inte.....