i ett nötskal
Jag avskyr att inte hitta saker, mina saker som jag vet att jag har hållt i bara för någon dag sen. Min fjärrutlösare försvann spårlöst förra veckan så jag beställde en ny. Nu har jag fått den och jag ska sätta radar på den. På tal om andra saker som försvunnit så undrar jag vart Milo gömt min fjärrkontroll... allt med början på fjärr försvinner, varför? försvinner i fjärran kanske?
Läste en blogg precis. En fin blogg, en blogg jag gillar men så fick jag skuldkänslor. Där skriver hon att hon undrar hur man kan önska att inte vilja vara med sina barn? hela tiden? Hon är med ensamstående, med två stycken dessutom. Där kommer jag in i en "jag måste vara en dålig mamma som längtar tills jag blir ensam till helgen".... men jag känner det jag känner. Jag älskar och behöver min egentid för att kunna andas energi. Jag har nog alltid varit sån men sen så kommer tankarna att jag kanske inte är en bra och lämpad mor att jag känner det jag känner. När Milo var född ville jag ha en till bebis, även om det var jobbigt med Milo, var galet försälskad av att vara gravid och föda, att få sitt barn i sin famn.... nu... ja nu... NEJ NEJ NEJ"!!! jag vill INTE ha ett till barn, på lääääänge. Jag vill resa, sova, uppleva, lära känna Milo, se honom växa, börja prata med honom / få svar, få fast jobb, en annan bostad och ha ett ROCK SOLID förhållande där VI som ett PAR fått egentid ihop och kunnat bygga upp en bra grund för ett långvarigt förhållande.... och sova lite mera innan....
Jag älskar min Milo, han är en underbar, helt fantastisk individ, söt som socker, jag vill bara äta upp honom och pussa på honom hela tiden... men ett till barn på honom nu... aldrig.... that´s me!
nä....
Läste en blogg precis. En fin blogg, en blogg jag gillar men så fick jag skuldkänslor. Där skriver hon att hon undrar hur man kan önska att inte vilja vara med sina barn? hela tiden? Hon är med ensamstående, med två stycken dessutom. Där kommer jag in i en "jag måste vara en dålig mamma som längtar tills jag blir ensam till helgen".... men jag känner det jag känner. Jag älskar och behöver min egentid för att kunna andas energi. Jag har nog alltid varit sån men sen så kommer tankarna att jag kanske inte är en bra och lämpad mor att jag känner det jag känner. När Milo var född ville jag ha en till bebis, även om det var jobbigt med Milo, var galet försälskad av att vara gravid och föda, att få sitt barn i sin famn.... nu... ja nu... NEJ NEJ NEJ"!!! jag vill INTE ha ett till barn, på lääääänge. Jag vill resa, sova, uppleva, lära känna Milo, se honom växa, börja prata med honom / få svar, få fast jobb, en annan bostad och ha ett ROCK SOLID förhållande där VI som ett PAR fått egentid ihop och kunnat bygga upp en bra grund för ett långvarigt förhållande.... och sova lite mera innan....
Jag älskar min Milo, han är en underbar, helt fantastisk individ, söt som socker, jag vill bara äta upp honom och pussa på honom hela tiden... men ett till barn på honom nu... aldrig.... that´s me!
nä....
Kommentarer
klara
ha inte dåligt samvete! det du känner är helt normalt! man behöver energi för att kunna vara en bra mamma och jag tycker du tänker vettigt!!
hon känner som hon gör och du som du gör...kännslor är subjektiva och inget nån annan kan säga åt en att känna!
fortsätt tanka energi och ha INTE dåligt samvete, han får ju dessutom träffa sin pappa!
puss
Felicia
Så söt header du har :)
Anonym
söt header :D
Trackback