Precis så här känner jag mig. Har lust att dra av mig käken och hälsa på i himmeln där uppe för en stund.
Vet inte vart jag ska börja någonstans men dom senaste dagarna har varit extremt jobbiga. Jag har länge stått ut med att Milo sover dåligt men nu häromdagen hade jag lust att säga upp mig som mamma. Jag berättar bara hur det känns att vara helt färdig. Jag är ingen bra mamma om jag inte får sova sammanhängande minst 5 timmar. Jag har inget tålamod alls, jag ryter och skriker på stackars Milo som inte vet vilket ben han ska stå på. Sist när Milo varit hos sin pappa så längtade jag inte efter honom, jag såg bara framför mig dom sömnlösa nätterna och önskade att han skulle kunna stanna kvar hos sin far i minst en vecka till. När man tappat glädjen till sitt barn ja då är det akut. När man inte känner igen sina egna känslor och när allt känns tungt, bara jättetungt då är man slut. Vi träffade en barnläkare igår som var hur osympatisk som helst. Hur som haver så fick vi utskrivet Theralen. Åkte och lämnade Milo hos Dagmamman, drog hem där en snubbe borrade in persienner i alla rum, min mamma som dammsög efter honom, dom som pratade och jag- ljudkänsliga jag deckade och sov mig igenom allt ljud. Jag skulle kunna ta att han sover dåligt i perioder, men han har aldrig till sina snart 18 månader sovit bra. Jag kan räkna på en hand dom nätterna han sovit igenom hela natten.

När jag väl hade Theralenen i handen så tvekade jag att ge honom den igår kväll, men mitt förnuft gjorde så iallafall att jag gav honom två droppar. Gick och lade mig ungefär när han gick och lade sig i hopp om att jag med skulle få sova mer timmar... det var inte igår jag lade mig vid 2000. Tror ni att han sov inatt? nepp, han vaknade flera gånger om, jag hade mardrömmar om att jag tog hand om en drogad lelös Milo men, han gjorde inte morgon förens 05.30 ( 05.30 är en grym sovmorgon ). Många säger att man blir seg på morgonen och det var inte något jag märkte på Milo.



Som jag befarade så har jag järnbrist igen vilket gör mig extra trött och nere. När det var akut förra året var mitt värde nere på 8 ( 10-130 ) och då var det anemi. Nu har jag bara brist och den är på 27, och det är lågt det med.

Som toppet på moset har jag PMS, tjohoooo.... ja och nej jag klagar inte bara berättar hur JAG känner...

Nu ska jag beställa lite tillskott, här behövs det massor... Var på gymmet idag men har inte orkat lyfta mycket.. inte så konstigt kanske om kroppen inte kan syresätta sig ordentligt... jag vill verkligen inte sluta träna.....

Bjussar på en " snälla får jag hoppa upp i knät " bild...